amis.txt

[MC: Ursprungligen skriven någon gång under 80-talet i AMIS i swascii
med CRLF-radbrytningar. Konverterad av mig till Latin 1.]

                      Sagan om AMIS
                          eller
               Hur man utvecklar en editor

                           av

                   Per "TMP" Lindberg


Detta är berättelsen om sju hackers som ville göra en editor. Alla här
förekommande personnamn är fullständigt ofingerade, och rejält
insyltade. Berättelsen är f.ö. skriven med AMIS själv, så allt du
läser är sant!

Det hela började en gång för länge, länge sedan, i datorernas barndom.
Någon hade kommit på att man kunde redigera sina källprogram direkt på
datorn (eller "elektronhjärnan", som man sa på den tiden). Han skrev
sig ett program, med vars hjälp han kunde redigera ett stycke text,
vilket som helst, innan han körde det genom kompilatorn, eller vad han
nu ville göra med det han skrev. "En strålande ide!", sade alla hans
kollegor, och stal den meddetsamma. Alla hade naturligtvis sina egna
ideer om hur EDITORn, som programmet kallades, skulle fungera. Så de
skrev om och la till, kopierade, plagierade och gjorde om. Och på så
sätt kom iden om en editor att göra sitt segertåg världen över. När
datorerna blev allt bättre och bättre, kom även editorerna att
förbättras, och redan innan BILDSKÄRMSTERMINALERNA gjort den sista
SKRIVANDE PAPPERTERMINALEN arbetslös, kom någon på att man borde göra
en editor som höll en del av texten konstant uppritad på skärmen, så
att man kunde åka omkring i texten och redigera. Den första
SKÄRMEDITORN var född. Precis som när den första editorn kom till
världen, spred sig iden som en löpeld, och alla försökte göra en egen
skärmeditor.

Och sådan var situationen för ungefär ett år sedan, när Lars-Henrik
försökte planka den nya fantastiska super-editorn EMACS. Denna EMACS
var större, snabbare, bättre och gladare än någon annan hittills
existerande skärmeditor. EMACS kom från datorernas Mecka, USA, och
inte nog med det, utan till och med från detta Meckas Kaba, MIT! Till
Lars-Henriks förtvivlan fanns inte EMACS tillgänglig på våran dator,
NADJA. (Få av oss andra hade vid den tiden hört talas om EMACS, än
mindre provat den). Men Lars-Henrik, eller KRSNA som vi kallade honom,
var frälst, och ville göra en EMACS som gick att köra på Nadja.

Så småningom fick han ihop något som likande en editor.
Skärmuppdateringen var av en ny och revolutionerande typ: Han skrev om
HELA SKÄRMEN varje gång något enstaka tecken hade blivit förändrat. I
1200 baud. Men den fungerade, och vi andra samlades runt Krsnas
terminal och skrattade rått.

Men nu hade vi blivit nyfikna, och ville lära oss vad det var för
något fantastiskt som Krsna hade försökt göra. Så vi samlades tidigt en
söndagmorgon och åkte i ett par bilar till Uppsala, där den dator på
vilken Krsna hade lärt sig EMACS stod. (För att förstå vår entusiasm
bör poängteras att det var något alledeles enastående att se detta
gäng vaket så tidigt -- och på en söndag, dessutom!) Den officiella
anledningen var dock att vi skulle köra INTERLISP och det nya CFS
(Computer Fantasy Simulation)-spelet ZORK. EMACS, INTERLISP, och ZORK
kunde nämligen bara köras under operativsystemet TOPS-20, och på Nadja
fanns bara TOPS-10. Inom kort var vi alla övertygade om att EMACS nog
var rätt bra, och något som vi ville kunna köra även på NADJA. Så gick
några veckor, och vi gick och trånade, och längtade tills nästa gång
vi skulle åka till Uppsala.

Under tiden hade något annat fantastiskt hänt: ett program som heter
KOM hade blivit tillgängligt på Nadja. KOM är ett
"telekonferenssystem", det vill säga att i KOM kan man skriva brev
till varandra, och inte nog med det, man kan ha "konferenser" där man
gör "inlägg" och "kommentarer". Det hela fungerar ungefär som en
insändarspalt, där alla som är "medlem" i en viss konferens kan läsa
vad andra skrivit, kommentera, och själv skriva inlägg. Nu började vi
alla med stor entusiasm köra KOM minst 2 gånger om dagen, och
producera en astronomisk mängd totalt onyttiga nonsensinlägg.

Men så en dag skrev Krsna ett ilsket inlägg där han förklarade att han
var utled på att inte ha en bra skärmeditor på Nadja! Vi skulle skriva
en egen EMACS!! Om det bara samlades ett gäng hackers vid Nadja nästa
söndag och hackade frenetiskt några timmar, borde vi kunna länka ihop
våra moduler någon gång vid midnatt, och en första testversion av vår
egen EMACS vara ett faktum! Allt skulle skrivas i Pascal och lite
assembler. Samling klockan 12!

En total entusiasm utbröt, och eftersom det var ett par dagar kvar
till söndag ägnade vi våra KOM-inlägg åt att smida planer. Hur skulle
vi dela upp projektet mellan oss? Vad ska editorn heta? Skulle den
vara en trogen EMACS-kopia, eller skulle vi göra en egen, och kanske
ännu bättre editor? Eftersom vi via KOM hade kontakt med ett gäng
likasinnade i Linköping, fick vi tillskott av en kille till som var
intresserad av att skriva en editor, Anders Ström, av alla kallad
ASTROM eftersom han inte använde Ö utan O i sitt user-namn när han
körde på TOPS-20 i Linköping. (Han hade allstå också kört EMACS, och
insett att allt annat är skräp).

Några förberedelser inför Den Stora Dagen gjordes. Bl.a. fick vi av
NADA (Numerisk Analys och DAtalogi, institutionen som har hand om
datorn Nadja) ett PPN (konto) på Nadja där vi kunde arbeta och lägga
upp våra filer. Det beslöts att projektet skulle utföras i STACKENs
regi. (Stacken är datorföreningen på KTH.)

Så blev då klockan 12 denna efterlängtade söndag. Efter n (ett stort
heltal) antal akademiska kvartar, var vi sju stycken hackers samlade:
Lars-Henrik "Krsna" Eriksson, bröderna Per och Björn Danielsson, Erik
"Captain Zilog" Forsberg, Johnny Eriksson, Anders "Astrom" Ström
(upprest från Linköping enkom för detta), och jag själv, Per Lindberg
(kallad TMPSA eller TMP, efter min ovana att signera mina program "The
Mad Programmer Strikes Again"). Och nu bröt en vild diskussion ut! En
av de första allvarliga frågorna som raskt avhandlades, var när och
var vi skulle äta middag. Den lokala kineskrogen "Minus Ett" sattes
som default, tillsammans med ett klockslag. Så småningom enades vi
efter mycket vilda (och stundom handgripliga) diskussioner om ett par
punkter:

1. Editorn skulle vara en trogen delmängd av EMACS.
   Inga egna påhitt.
2. Ordförande och projektledare Krsna må, om så krävs, använda
   livremmen för att få dom andra att hålla klaffen.
3. En skärmuppdateringsmodul skulle anropa en logisk
   skärmhanterare som i sin tur anropar en fysisk dito.
4. Erik håller klaffen, och slutar prata om ovidkommande saker.
5. Ett subset EMACS-kommandon valdes ut.
6. Övriga moduler utkristalliserades och delades ut.

Efter  en  stormig middag, satte sig Krnsa vid en terminal, och,
ivrigt påhejad av oss andra, skrev en lista på vilka rutiner som
skulle finnas i respektive modul.

Nu hade klockan blivit så mycket att Astrom måste åka med sista tåget
tillbaka till Linköping, och vi andra satte oss utmattade framför var
sin terminal och läste dagens KOM-inlägg. Klockan blev midnatt, och
någon editor hade det inte blivit. Det var nog inte så lätt att göra
en editor, iallafall.

Veckan som följde började vi skriva våra moduler och vilt diskutera
vårt projekt i KOM. I KOM löste vi namnfrågan, som efter omröstning (I
KOM, såklart!) blev mitt eget förslag: AMIS efter Anti-MISär, ett
symboliskt namn på vårt hopp om en bättre framtid. "Editor X" var
visserligen ett invant namn, men, trots häftigt motstånd från Björn,
ströks det från listan på möjliga namn på editorn. Per Danielsson
kontrade dock med en alternativ utläsning av AMIS: "Anti - Mung
Interface for Suckers". Krsna ville kalla den TMACS eller TEMACS (ur
Tiny EMACS) eller XEDIT. Det senare förslaget visade sig redan vara
upptaget av en hemsk editor på CDC-datorerna. Återstod så bara att få
honom att ge upp TMACS, vilket lyckades efter en smula elak
övertalning. För att ytterligare öka förvirringen kom någon med en ny
uttolkning av AMIS: "A Major Innovation In Software".

Så blev det söndag igen, och alla samlades för att gå igenom och
revidera våra moduler. Inte heller nu blev vi färdiga, men kinesmaten
var lika god som förra gången. Söndagarna passerade revy.

Krnsa hade under denna period börjat få för sig att man även kan äta
vårrullen med pinnar, och gjorde tafatta försök att skära upp den i
små bitar med sina chopsticks. (Han är numera proffs på detta trick!)
Ett annat inside-grepp var att man skulle lägga maten i risskålen, och
äta med pinnarna i ena handen, och risskålen i andra, nära munnen. Det
var under denna period som jag slutade fumla med pinnarna och började
använda dom som om det vore den naturligaste sak i världen.

Så en mörk natt när jag satt hemma vid min skärm och körde KOM via
telefonlinjen, fick jag syn på ett inlägg av Per Danielsson, som
hackade DISKIO, det vill säga den modul som skötte in- och utmatningen
på fil. "Break-even point nådd!" För första gången hade en modul i
AMIS editerats med AMIS själv. Entusiasmen, som aldrig varit särskilt
låg, steg nu, och jag själv började faktiskt tro att AMIS skulle bli
något användbart. Det var ungefär vid denna tidpunkt som åtminstone
jag började inse att vad som sagts från några i Linköping (som inte
var med i AMIS-projektet) om Astrom, var sant. Nämligen att han hade 2
st. Lysares kapacitet när det gällde att skriva program. (LYSATOR är
datorföreningen i Linköping). Hans modul, den som sköter
skärmuppdateringen, visade sig nämligen vara i stånd till de mest
vansinniga trix: den skrev t.ex. ALDRIG om någon del av skärmen där
det (av en ren tillfällighet) redan stod vad som skulle vara där.

Andra finesser och featuers diskuterades: bl.a. vad "kill-bufferten"
skulle innehålla innan man själv tagit bort någon text? Ett tag
innehöll denna buffer (som går att återkalla, därigenom kan man alltså
flytta omkring textbitar) innan man tagit bort något innehålla "The
Gettysburg Adress", ett känt amerikanskt tal från nationens barndom.
Efter en hetsig debatt beslöts att den skulle bort, det skulle bara
vara förvirrande för nybörjarna som ville lära sig AMIS. (Vi tänkte
naturligtvis att alla elever på NADA skulle läras AMIS som första
editor, en profetia som faktiskt delvis slog in.)
Ett nytt talesätt myntades: "--Därför att EMACS gör så!!!!!!" Denna
dräpande replik visade sig vara ytterst användbar i alla diskussioner
om AMIS, och avslutade snabbt varje dispyt som kunde uppstå. Uttrycket
blev så spritt (framförallt i KOM) att det till sist kom att användas
i en vidare mening, där varken AMIS eller EMACS behövde vara med.
Johnny tillverkade en skylt med de bevingade orden, och satte upp till
allmän munterhet.

Projektgruppen hade också fått tillökning i personalen: Jan Michael
Rynning, kallad JMR, och Örjan Ekeberg, kallad Örjan. JMR tyckte att
vi var lite söliga med att skriva sökrutinerna så han hackade snabbt
ihop en egen modul innehållande sökrutiner till AMIS. Örjan kunde inte
heller hålla fingrarna i styr, utan hjälpte till med att göra en
lathund och hackade också in förkortning av s.k. "Meta-X" - kommandon.
Numera är JMR fullt insyltad i projektet, och Örjan är vår
femte-kolonnare på NADA.

Nu hade vi en editor som gick att använda, även om mycket återstod att
göra. Riktigt HUR mycket hade vi väl inte riktigt klart för oss vid
den tiden, annars skulle nog många av oss tappat sugen totalt. Det var
nämligen nu som dom VERKLIGA problemen började. Ryktet om AMIS hade
spritt sig rejält, och nu ville alla titta på den lustiga lilla apan.
Det var alltså dags för en RELEASE!

Den Stora Dagen var som sig bör en söndag, och vi samlades rätt
tidigt, vill jag minnas. En ryslig sak slog oss: vi hade ingen MANUAL.
Snabbt kasta ihop en sådan, alltså. En total genomgång av samtliga
moduler visade att några behövde avlusas lite. Den fruktade "sista
buggen" skulle bort innan vi vågade visa upp något. (Fotnot: den sista
buggen definieras i hacker-kretsar som den bugg man tar bort före den
sista buggen...) Klockan gick, och vi slet med manual och buggar.
Dessutom uppstod vissa organisatoriska problem: vi behövde en speciell
version av ALLTING som skulle sparas som en särskild "release-version",
och en speciell area att lägga dessa på. Klockan blev midnatt, och
mycket återstod att göra. Så småningom kunde vi ändå vara ense om en
relativ bugfrihet, och började sammanställa de färdiga modulerna, och
kompilera dessa. I den allmänna röran (vi hade börjat bli lite sömniga
allihop) uppstod diverse missförstånd, och klockan gick. När det
började ljusna över taken (det var mitt i vintern då!!) kunde vi till
sist meddela Tommy Ericsson som satt som systemprogrammerare på QZ,
Stockholms Datorcentral, att han kunde kopiera rubbet. Ytterligare
missförstånd: Manualen var skriven med svensk teckenstandard, och alla
HELP-filer o.dyl. skulle vara konverterade till "QZ-standard", vilket
innebar att vi (d.v.s. de få av oss som var kvar och hållit oss vakna)
fick köra dem igenom diverse konverteringsprogram. (Denna konvertering
är nu avskaffad på Nadja, och senare fick vi vi konvertera
tillbaka...) Efter ett antal försök lyckades vi, och releasen var ett
faktum. Hem och kasta sig på sängen! Naturligtvis var det inte riktigt
rätt nu heller, och under måndagen som följde krävdes ytterligare
räddningsaktioner för att ställa saker till rätta.

Och nu började cirkusen ta fart på riktigt! En massa synpunkter och
felrapporter började strömma in, och ett speciellt möte i KOM
skapades, där synpunkter framfördes och kommenterades. (Ännu i dag
diskuteras olika finesser livligt i KOM.) Det gamla tillhygget
"--Därför att EMACS gör så!!!!!!" användes flitigt. AMIS spreds med
ljusets hastighet på det nät av DEC-maskiner som Nadja hänger på,
ANF-10. Nu hade dessutom flera fått upp ögonen för att något var i
görningen. Grabbarna på ELVIRA, undervisningsdatorn vid E-sekt. på
KTH, en PDP-11, var snabbt på plats, och ville få en kopia av
källkoden på AMIS för att kompilera med sin egen Pascal. Rapporter om
inkompatibiliteter mellan våra olika Pascaler började hagla. Meningen
var ju från början att vi skulle skriva Editor X i Pascal för att 1.
få den någorlunda snabb, och 2. för att få den flyttbar till andra
system. Nu visade det sig att vi utnyttjat saker i vår Pascal som inte
är standard. Mer problem. Och sedan ville Jan Åman och dom andra på
Fysikums VAX-11 göra sammaledes. Samma problem igen. Dessa klarades
dock upp efter några möten med alla inblandade.

Föga anade vi vid denna tid vilka prövningar vi hade framför oss. I så
fall hade det nog aldrig blivit någon editor, vilket ju vore synd.
Den stora smällen kom när vi skulle SÄLJA editorn.

Jodå, efter inte fullt ett års hackande kom det besked från en firma
med anknytningar till KTH: "Hur mycket vill ni ha för AMIS?" Vi kände
oss visserligen smickrade, men såg framför oss ändlösa diskussioner
med advokater som med hjälp av finstilta kontrakt på någon pervers
avart av svenska kräver att vi ska supporta COBOL-mode åt någon
bokföringsfirma. Vi började försiktigt fråga höga vederbörande på NADA
om vi egentligen fick sälja vår editor, och efter en del funderingar
kom vi fram till att vi inte kunde ta emot pengar för AMIS, eftersom
vi gjort utvecklingen med gratis maskintid som inte var tänkt till
kommersiell användning. Men någon fann på råd: STACKEN, som är en
ideell förening kunde sälja AMIS. Sagt och gjort, snart började vi
använda vår hemhackade editor till att författa kontrakt -- en
användning som vi aldrig i våra vildaste drömmar tänkt på.

Det var nu som stämningen började bli lite otrevlig. Så länge alla
jobbar gratis för sitt höga nöjes skull, är allt frid och fröjd. Men
när det finns en stor summa PENGAR att slåss om -- akta er! Alla hade
förstås synpunkter, och några tog t.o.m. till skällsord. Efter
oändliga manglingar kunde vi till sist sätta våra namn på en utskrift
av den 4711:e versionen av kontraktet, som dessutom fått ett "barn" i
form av tilläggskontrakt för VAX-versionen. Ett fridfullt lugn
lägrades över alla inblandade. Och Stacken tackade för tillskottet i
klubbkassan med en brakmiddag som saknade like! Per Danielsson gav sig
inte förrän han fått en fjärde efterrätt.

Men Sagan om AMIS är inte slut ännu! Fler installationer har frågat
efter (och fått) AMIS. Den första internationella ordern kom (via
diverse datornät) från Knut Smaaland på UiO (Universitetet i Oslo:s
DEC-10), och ryktet har t.o.m. sipprat ut på det berömda ARPA-nätet i
USA. Ett flertal företag som vill skaffa en skärmeditor har frågat
efter AMIS. (Iden med skärmeditorer har först efter ett tag spridits
till Verkligheten, alias industrin.) Alla som har en
bildskärmsterminal, vill naturligtvis ha AMIS modifierad så att den
även går att köra på just hans terminalmodell. Och mitt upp i alltihop
sitter en liten grupp hackers och hackar förtvivlat på nästa version
av AMIS, som ska innehålla ytterligare en delmängd av pappa EMACS. Den
färdiga versionen är fortfarande lika avlägsen...